väck mig i mars.

Jag hade hoppats på att jag och hösten kunde hålla sams i år. Vara kompisar för en gångs skull.
Men när man sovit jättedåligt under natten, cyklar till skolan i regn och motvind så att man knappt ser någonting framför sig och vet att man kommer behöva plugga hela veckan är det inte så roligt. Och då inser man att det inte är lätt att ha en vän som är mörk och grå hela tiden.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0